torsdag 11 februari 2010

Marie Curie, Moira och Tanja


Marie Curie är givetvis ett strålande exempel på en fantastisk forskare, som tyvärr betalade ett högt pris för sin forskning. Curie forskade bland annat om radioaktivitet och drabbades med tiden av leukemi som hon så småningom dog av.

Marie Curie är också ett av exempel som Moira von Wright tar upp i sin diskussion av "genus i fysikläroböcker".  Tanja Bergkvist ondgör sig över hur Moira skrivit på följande sätt:

Under ”Den mänskliga kroppen” (sid 47-48) får vi veta att kopplingen till den levande människan och kroppen är ett kriterium för en jämställd text. Likaså bör man exemplifiera med kvinnliga fysikforskare när så är möjligt. Således finner von Wright en lärobok i fysik där man tar upp Marie Curie, men även där finner hon allvarliga jämställdhetsproblem i följande citat: ”I sitt laboratorium sökte Marie Curie svar på vetenskapliga gåtor. Vad hon inte visste var att hennes kropp påverkades av de radioaktiva ämnen som hon undersökte. (Undvall & Karlsson 1996, s.220-221)”

Von Wright kommenterar: ”Båda exemplen förknippar fysiken på ett negativt sätt med kroppen. Citatet om Marie Curies verksamhet i laboratoriet är ett uttalande som direkt vänder sig till känslan och man undrar med obehag om hon fick bröstcancer, missbildade barn eller blev steri. Och följemeningen kan bli att fysik är farligt för kvinnor eftersom kvinnors kroppar är särskilt utsatta. Texten förklarar emellertid inte på vilket sätt kroppen påverkades av strålningen, endast att ämnen som är radioaktiva har vi både glädje av och tar skada av. Den ödesmättade antydningen för dock tankarna till något skrämmande snarare än till att strålningen skulle ha haft en positiv inverkan på Marie Curies kropp— att hon dog i leukemi framgår ej.”


Själv tycker jag att det är rätt uppenbart att citatet som jag rödmarkerat i Tanjas text är just ett exempel på det Moira säger, att man anar en dold risk med fysikstudier för kvinnor. Varför Tanja kritiserar Moira för denna text förstår jag inte?

Om man besvärar sig med att titta i Moiras text så finns lite annan intressant info om just Marie Curie.

Exempelvis, kvinnor nämns sällan i samband med fysik. Endast tre kvinnor nämns men däremot 44 män:

Hypatia (en gång), Marie Curie (tre gånger, och ett fotografi) och Lise Meitner ( en gång och det finns även ett fotografi på henne). Avsaknaden av kvinnor kan speglas mot den stora förekomsten av män. Som mest omnämns 44 män med egennamn i samma bok (i registret). Ingenstans problematiseras frågan om de stora könsskillnaderna. Endast en gång tar man i förbigående upp frågan att det förekom kvinnliga vetenskapsmän före modern tid och då nämner man Hypatia som den första kvinnan i vetenskapshistorien. Vad hon sysslade med förblir dock osagt.

Marie Curie nämns som sagt tre gånger.

Nästa gång Moira tar upp Curie så står det såhär:

Marie Curie är den enda av de tre kvinnorna som återkommer i flera böcker. Att Marie Curie fick nobelpriset (två gånger) omnämns emellertid inte trots att texterna ofta fäster stor vikt vid nobelpriset som ett tecken på erkännande och framsteg. På detta sätt har man heller inte kunnat diskutera hur samtiden blandade sig i Marie Curies privatliv vilket ledde till intrång i hennes vetenskapliga arbete, eller att hon, som själv var änka, rentav uppmanades att avstå från nobelpriset p.g.a. en förbindelse med en gift man. En utsatthet som sannolikt ingen manlig nobelpristagare skulle kunna hamna i. En lärobok har valt att inte omnämna en enda kvinnlig naturvetare (och 14 manliga), men däremot att använda namnet Curie för ett husdjur utan att berätta vilken för fysiken betydelsefull kvinna som burit detta namn: 


Lars går varje morgon en rask morgonpromenad med Madame Curie, hans hund. Han märker att morgonpromenaden alltid tar ca 20 minuter. Det beror naturligtvis på att han alltid går i ungefär samma takt. (Jakobsson & Ohlén 1996, s.11) 


Kan man ge tydligare signaler? En kvinnlig forskare får namnge en hund – men omnämns inte för sina vetenskapliga insatser. Genom att selektivt presentera antingen endast manliga vetenskapsmän eller de vetenskapsmän som är manliga i en bättre dager blir följemeningen att det uteslutande är manliga fysiker som är framgångsrika och betydelsefulla. De får nobelpris och fysikaliska enheter namngivna efter sig, t.ex. newton, ampere m.fl. Att även Marie Curie har fått en enhet uppkallad efter sig nämns inte. Fysik är och förblir då en verksamhet för män och manligt genus, både symboliskt och strukturellt. 


Ovanstående intressanta text (som verkligen illustrerar hur kvinnor behandlas i fysikläromedel) intresserar dock inte Tanja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar