fredag 5 februari 2010

Forskare och inflytande

En av de mest omfattande konflikterna för tillfället mellan politiker och forskare är mellan skolforskare och skolminister Jan Björklund. Björklund talar ju ofta och gärna om kunskaper och om betyg, men något sådant enkelt samband finns inte.

Ett uttryck för skol- och barn-forskarnas frustration var Barnuppropet som kom i januari 2009 och som undertecknats av mer än 10 000 personer, däribland mängder av professorer, lektorer och doktorander från landets universitet och högskolor. (När jag söker på "professor" finns 76 träffar, "docent" 57 träffar, "lektor" mer än hundra träffar, "adjunkt" och "doktorand" mer än hundra träffar)

Ett antal av skolans problem finns listade i Skolverkets lägesbedömning (hela rapporten) här.

Segregeringen – har ökat 

I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt 

att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Samman- 

taget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund 

samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan 

skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått 

större betydelse för resultatet. Den ökade segregeringen har varit negativ för 

kunskapsutvecklingen. Positiva kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet 

lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer 

anpassas till elevernas tidigare prestationer. 


Decentralisering – ett systemskifte 

Det svenska skolsystemet har förändrats från att vara ett av västvärldens mest 

centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. En av avsikterna 

med decentraliseringen var att kommunerna med sin kunskap om lokala 

 behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. 

Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska 

 faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolor alltid 

 extraresurser för att förbättra möjligheterna för ökad måluppfyllelse. 


Differentiering – särlösningar allt vanligare 

Huvudprincipen enligt grundskoleförordningen är att grundskolan ska 

 organiseras integrerat. Men utvecklingen har gått i riktning mot särskiljande 

lösningar. Det har blivit allt vanligare med till exempel särskilda undervis- 

ningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper 

efter kunskapsnivå. Forskning visar att sådana lösningar generellt inte påver- 

kar elevernas resultat i positiv riktning. Ofta uppstår stigmatiserande effekter 

och elevens självbild och motivation påverkas negativt. I segregerade grupper 

påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas lägre förvänt- 

ningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder 

alltså här på gruppnivå. 


Individualisering – en förändrad lärarroll 

Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta an- 

visningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna 

skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förut- 

sättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit standardisering i form 

av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. In- 

dividualisering i denna bemärkelse påverkar elevernas resultat negativt och gör 

också att stödet hemifrån blir allt viktigare. 


Ingenstans utpekas "brist på betyg" som en av de viktiga faktorerna för skolans problem. Istället är särlösningar i form av friskolor och "individualisering" en drivande faktor till många av skolans problem. Kommunala skolor misslyckas även med att fördela resurser på ett bra sätt för att kompensera för social snedfördelning vilket bidrar till problemen.

En aspekt av problematiken som inte syns är problemet med bristande kunskaper i svenska som bidragande faktor till sjunkande resultat i grundskolan. Jag har illustrerat betydelsen av detta här (utifrån PISA 2006).

Tyvärr är det inom skolans räjong inte så att politikerna lyssnar på skolforskare, tvärt om tycks vår skolminister tro att hans personliga erfarenheter och åsikter om skolan på ett korrekt sätt avspeglar problemen. Med denna typ av okunnig politik riskerar vi närmast att öka, snarare än minska problemen.

(Ironiskt nog talar Björklund mycket om "kunskap" men han tar helt avstånd från att själv nyttja den kunskap som forskats fram på skolområdet).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar