Ja, om de nu skulle gå vidare och fundera över hur man skulle kunna förbättra situationen. Man kan ju exempelvis tänka sig utbildning. Kanske mer utbildning i etik och humaniora? Kanske vore det bra med någon form av studiebesök hos patienter, ex. personer med fibromyalgi eller kroniska smärttillstånd?
Man kan ju också grunna på andra fenomen i vården. På något ställe, jag nämner inte var, har en av mina vänner jobbat i psykiatrin. Där fick läkarna "en pinne" för varje patient de träffade. Med ett sådant system så är det alltså "mer produktivt" att träffa en patient 8 gånger en kvart var än 2 gånger en timme var. Vad som är produktivt i detta kan man grunna över.
En annan "rationalisering" man gjort i vården är ju att ta bort väldigt många läkarsekreterare. Detta betyder att de sjukvårdsutbildade personerna får ägna tid åt telefonsamtal och administration som lika gärna någon annan kunde ha gjort. På samma sätt är ju den personalgrupp som en gång i tiden hette "sjukvårdsbiträden" bortrationaliserade, och sjukvårdsutbildade personer måste följaktligen ägna en inte obetydlig tid till att städa och bädda.
Skrivexcercisen på sjukhus är omfattande, när jag jobbade i vården räknade man i något sammanhang samman alla dokument som skulle skrivas i samband med en höftledsoperation, och det slutade på 88 dokument. För några år sedan fanns rapporter som tydde på att sjuksköterskor använde ditåt hälften av sin tid till dokumentation. (Ja, det är självklart bra att det dokumenteras, men man kanske kan effektivisera detta ytterligare).
Kanske är inte alla av mina exempel och funderingar aktuella längre, och då får jag bara gratulera, men om dom är det, kanske de pekar på vissa av de fällor som gör att sjukvårdspersonalen inte har tid med patienterna som de borde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar