fredag 15 januari 2010

Att reducera mobbning


Varför är detta ett aktuellt ämne? Ja, somliga trogna läsare av denna blogg kanske gör sina egna antaganden, men nix, det är inte därför jag tänkte skriva om mobbning.

Det är nämligen så att Campbell collaboration (som är en yngre lillasyster till Cochrane collaboration), har kommit ut med en ny systematisk litteraturstudie i ämnet (och som alltså kan laddas ner från ovanstående länk).

Det roliga med denna forsknings review är att den visar att ”anti-mobbnings program” i skolorna kan ge goda effekter och vilka aspekter av programmen som är speciellt effektiva.

Jag ska summera lite om studien.

Definitionen av skolmobbning innehåller fler olika nyckelelement: fysiska, verbala eller psykologiska attacker, hot / skrämsel för att orsaka rädsla, vånda eller skada på offret; en obalans i makt (psykologisk eller fysisk), med ett eller flera mäktigare barn som förtrycker mindre mäktiga; och upprepade incidenter mellan samma barn under en längre period. Skolmobbning kan ske i skolan eller på väg till eller från skolan. Det är inte mobbning när två individer av samma styrka (fysisk, psykologisk eller verbal) plågar varandra.

Studierna i reviewn är a) randomiserade experiment, b) experiment-kontroll jämförelser med för och eftermätningar av mobbning, c) andra experimentella-kontroll jämförelser och d) kvasiexperimentella ålders-kohort designer, där elever i åldern X efter interventione jämförs med elever i åldern X i samma skolor före intervention.

Mobbning och att vara offer för mobbning kunde mätas genom självrapportering på frågeformulär, kamratskattningar, lärarskattningar eller observationsdata.

Forskarna fann 622 rapporter som rörde mobbningsprevention, varav 89 kunde inkluderas i denna review. Totalt 53 olika programutvärderingar fanns och 44 kunde användas för att beräkna effektstorlekar.

I genomsnitt lyckades skolbaserade anti-mobbningsprogram reducera mobbning med 20%-23% och att vara offer med 17%-20%.

Ett antal olika delar i programmen och interventionerna hade ett samband med både mobbning och att bli mobboffer. Att jobba med kamrater hade ett samband med en ökning av antalet mobbningsoffer.

Om man tittar på de olika programmen så baserad på Odds-Ratio så var vissa program effektiva:

Based on significant ORs, we conclude that the following 19 anti-bullying programs appeared to be effective in reducing bullying and/or victimization: Alsaker and Valkanover (2001), Andreou et al. (2007), Ertesvag and Vaaland (2007), Evers et al. (2007), Fonagy et al. (2009), Galloway and Roland (2004), Melton et al. (1998), Menard et al. (2008), Olweus/Bergen 1, Olweus/Bergen 2, Olweus/Oslo 1, Olweus/Oslo 2, Olweus/New National, Ortega et al. (2004), Pepler et al. (2004), Raskauskas (2007), Salmivalli et al. (2005), Salmivalli et al. (2009), and Whitney et al. (1994). 

Några program var ineffektiva, och ett program tycktes mer skadligt än positivt.

Vad för aspekter av programmen som verkade effektivt för att minska mobbningen var följande i ”viktighetsordning” (jag väljer dem som inte handlar om programmens intensitet och längd).

  • Föräldraträning/möten
  • Övervakning av lekparker
  • Disciplinmetoder
  • Klassrumsordning
  • Lärarträning
  • Klassrumsregler
  • Skolpolicy
  • Skolkonferenser
  • Information till föräldrar
  • Samarbete i grupper

När det gällde mobbningsoffer så var arbete med kamrater NEGATIVT för situationen. Dvs att program som tog fasta på kamraterna tenderade att öka mängden mobbning.

  • Video och disciplinmetoder var däremot effektiva.

Generellt fungerade anti-mobbningsprogram bättre för äldre elever.

Ja, jag får väl se detta som ett bidrag till "forskningsinformation" om effektiva och bra fynd och åtgärder (istället för det fokus på icke-forskning, dålig forskning och personangrepp som vissa "folkbildare" av någon bizarr anledning gräver ner sig i).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar