Birkarlar

                Om ni händelsevis inte vet vad birkarlar är så är det inte så mycket att förvånas över. De var stormän längst upp i Norrbotten som idkade handel med samer. En idog släktforskare som heter Erik Kouksu har skrivit en bok som man kan köpa som pappersbok eller ladda ner som e-bok om just dessa Birkarlar (Birkarlssläkter från Övre Tornedalen 1539-1800).

När jag nystat mig tillbaks till 1500-talet i min släkt så visar det sig att ett antal anfäder var just birkarlar. Vidare visar det sig att dessa anfäder troligen var kväner eller kainulaiset, som tycks vara ett särskilt folkslag.

Birkarlarna tycks runt tusen-talet främst ha handlat med Novgorod, men vid 1300-talet ha gjort ett avtal med svenska kronan. Fortfarande fortsatte många att handla med ryska köpmän.

(När man som jag snokat i släktens ursprung så tycks de flesta förbindelser i Norrbotten ha riktat sig i sydöstlig riktning, alltså mot det inre av Finland, Savolax, Karelen och Novgorod.)

En grupp av birkarlar handlade med Tornedalen och det är de birkarlarna som mest intresserar mig, eftersom hela min släkt i stort sett kommer därifrån. 

Efter diverse förordningar och regleringar tog birkarlarnas tid slut 1620.

Nå, de kända birkarlsläkter som jag än så länge känner till att jag kan räkna släktskap med är följande:

• Galther
• Jaukkuri
• Kyrö
• Olkkuri
• Pajanen
• Pello
• Taavola

Många unga söker socialbidrag

I dagens UNT rapporteras om att kostnaderna för socialbidrag har ökat med 25% i Uppsala. Unga personer står för 60% av socialbidragsansökningarna i kommunen.

-Behovet av socialbidrag ökar. Det har dels att göra med lågkonjunkturen och svårigheten att få jobb, dels förändringarna i socialförsäkringssystemet som gjort det svårare att få sjukersättning. De får i stället socialbidrag i dag.

I samma artikel nämns att det som kan tolkas som fusk med socialbidraget handlar om 2-3% och alltså avspeglar i stort sett hela ökningen ökade behov.

Så mycket för "minskat" utanförskap.

Regeringsförklaringen 2009 - kommentarer

Lite kommentarer till regeringsförklaringen som kom för några dagar sedan.

Reinfeldt säger lustigt nog att krisen som kom från andra sidan Atlanten var en storm i annalkande ... 

Skapad av ansvarslös hantering, riskfyllda affärer eller ren och skär girighet. Förstärkt av bristande regelverk och otillräcklig tillsyn spred den sig med en kraft och omfattning få kunde förutse

Detta kan man ju se som en viss kritik av det kapitalistiska systemets funktion i det kapitalistiska systemets högborg USA.

Sen tycks Reinfeldt ha fått för sig att högkonjunkturen hade något att göra med alliansens politik.

Vi hade lagt en stark grund och mötte de sämre tiderna med historiskt höga sysselsättningsstal och stora framgångar i att bekämpa utanförskapet.

Han pratar glatt om alliansens "arbetslinje", att den verkar bestå av lägre inkomstskatter och bättre villkor att driva företag och att anställa... och något om värnande av offentliga finanser (vad nu det skulle ha att göra med arbete?).

Det man kan undra är om lägre inkomstskatter ger mer arbete? Varför skulle det det egentligen? Eller är det så att lägre inkomstskatter skulle göra det roligare att arbeta? Det skulle ju då tyda på en väldigt underlig inställning till sitt arbete, att man endast och allenast skulle gå till arbetet för att tjäna pengar. Inte ens ekonomerna själva verkar tro på detta längre.

Reinfeldt fortsätter med att förespråka en stark reglering av finansmarknader och banker, bonusar och ersättningssystem bland annat. (Vilket väl borde få nyliberaler att sätta i halsen).

Så för Reinfeldt fram lite fromma förhoppningar om mötet i Pittsburgh, som ju misslyckades.

Reinfeldt säger att han tagit initiativ för att dämpa krisens effekter i Sverige. Vad, vore ju kul att veta. Men han säger att dom tagit ansvar. Hur, vore ju kul att veta.

Sen säger Reinfeldt ...

Vi kommer därför inte att göra det misstag som regeringar alltför ofta gör i kristider. Vi kommer inte köra ned landets finanser i ohejdbara underskott. 

och sen säger Reinfeldt

Kostnaderna för ohälsan har minskat snabbare än beräknat. Färre människor blir långtidssjukskrivna och fler lämnar långtidssjukskrivning. Kostnaderna för förtidspensionerna har blivit lägre genom att färre blir förtidspensionärer.  

Om jag förstår rätt vad Reinfeldt syftar på så är det att just långtidssjukskrivna och förtidspensionärer kommer att utförsäkras ur systemen (enligt en krönika av Henrik Brors den 22 sept, som av någon anledning inte finns på DN:s nätupplaga). Pensionärer får lägre skatt men ett sänkt prisbasbelopp vilket sammantaget medför att många pensionärer får sänkta pensioner (trots lägre skatt).

Reinfeldt säger att

I arbetslöshetens skugga tvingas många till stora uppoffringar. Därför är det viktigt att krisens bördor fördelas rättvist.

I DN står följande analys:

"– De som i störst utsträckning missgynnas av den här budgeten är de som inte nämns i budgeten, säger Ingela Gabrielsson.

Med det vill framförallt säga landets växande skara arbetslösa, vars situation försämrades redan i och med 2007 års omstridda a-kassereform. Dessa kommer enligt budgetpropositionen inte att få det bättre ställt. Regeringen räknar med att över en halv miljon svenskar (11,6 procent av arbetskraften) kommer att vara arbetslösa vid slutet av 2010.

Även sjukskrivna, som genom tidigare reformer fått se sjukersättningarna sänkta, omfattas inte i någon större utsträckning av den nuvarande höstbudgeten."

Så de vackra orden om rättvisa gäller tydligen inte dem.

När konjunkturen efterhand förbättras är det viktigt att drivkraften att söka sig tillbaka till arbetsmarknaden är stark. 

Jag förmodar att Reinfeldt menar att om folk som är arbetslösa får vara tillräckligt fattiga blir de väldigt sugna på att ta vilket jobb som helst, exempelvis de LYFT jobb som regeringen hittat på.

Jag undrar vidare vilka alla de människor är för vilka det inte lönat sig att arbeta på grund av bidragssystemen och skatterna.

Vi vill inte igen se hur utbyggda bidragssystem och höga inkomstskatter skapar en situation där det för många människor inte lönar sig att arbeta. Och där det särskilt gäller för människor med låga eller normalstora inkomster. 

För alla oss som har jobb så ...

Skatten sänks totalt med 3,5 miljarder kronor per år från 2010.

Jag antar att det är åtrån efter dessa trevliga skattepengar som ska få de arbetslösa in i arbete.

Och så kan man ju bli polis!

... målet om 20 000 poliser 2010. Så många poliser har Sverige aldrig tidigare haft. 

Halvering av personaltätheten på fritidshemmen i Sverige

I början av 1990-talet gick det i genomsnitt 18 barn i en fritidshemsgrupp. Idag är grupperna nästan dubbelt så stora. Det blir också glesare med personal. Mellan 1990 och 2000 mer än fördubblades antalet barn per årsarbetare i fritidshem från 8,3 till 17,5 årsarbetare. Idag är motsvarande siffra 20,5.

Se skolverkets rapport

Skolverkets rapport

Skolverket har för några dagar sedan givit ut en rapport om varför svensk skola presterar sämre resultat nu än tidigare. Jag tänkte kommentera dessa punkter:

Sedan mitten av 1990-talet har svenska elevers resultat i kunskapsmätningar försämrats. Nedgången märks tydligast i matematik och naturvetenskapliga ämnen men även i läsförståelse. För att förklara den negativa utvecklingen publicerar Skolverket rapporten "Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?" Det är en bred kunskapsöversikt som belyser samhällsförändringar, reformer, resurser och arbetet i skolorna, från tidigt 1990-tal fram till idag. I den stora mängd forskning som analyserats utkristalliseras fyra faktorer som tillsammans har påverkat elevernas skolresultat negativt.

Segregeringen - har ökat

I början av 1990-talet infördes det fria skolvalet, bland annat blev det möjligt att starta fristående skolor. Samtidigt har boendesegregationen ökat. Sammantaget har det lett till att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola. Det har också inneburit att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper har ökat och att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse. Den ökade segregeringen har varit negativ för kunskapsutvecklingen. Kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förloras och lärarnas förväntningar på elevers prestationer får större genomslag.

Min kommentar:

Friskolor anlitas i större utsträckning av invandrarföräldrar än svenska föräldrar. Ofta handlar det förstås om att skicka barnen till en skola med "bättre resultat" men det kan också handla om att skicka barnen till en friskola exempelvis med religiös profil, som närmast fungerar som ännu mer segregerande än de kommunala skolorna. 

Att kunna välja en skola med "bättre resultat" åt sitt barn kräver ett visst mått av kulturell kompetens för att hitta dessa skolor.

Friskolorna tenderar lätt att dränera de vanliga kommunala skolorna på elever, och det blir lätt så att de svagaste eleverna och de med mest problem stannar kvar, och att kommunerna sitter kvar med dyra lokaler och ett litet och kostsamt elevunderlag.

Decentralisering - ett systemskifte

Under tidigt 1990-tal förändrades det svenska skolsystemet från att vara ett av västvärldens mest centraliserade system till ett av de mest avreglerade systemen. Kommunerna tog över ansvaret för skolan. En av idéerna var att kommunerna med sin kunskap om lokala behov bättre skulle kunna fördela resurserna för att göra skolan mer likvärdig. Men idag ser vi att skolor ofta kompenseras blygsamt för socioekonomiska faktorer. Inte ens i de mest segregerade kommunerna tilldelas skolorna alltid extraresurser.

Min kommentar:

Kommunaliseringen av skolorna ledde bland annat till "kreativ bokföring" i vissa kommuner så att "skolpengen" från staten som delas ut "lika", på ett listigt sätt ibland fördes över till kommunala fastighetsbolag genom att kommunerna tog ut "marknadshyror" för sina egna skollokaler. Jag tror att det är av stor vikt att staten tar tillbaka skolorna.

Differentiering - särlösningar allt vanligare

Grundskolan ska organiseras integrerat. Det är huvudprincipen enligt grundskoleförordningen. Men utvecklingen har gått i motsatt riktning. Det har blivit allt vanligare med särskiljande lösningar som till exempel särskilda undervisningsgrupper för elever i behov av stöd. Elever delas också in i olika grupper efter kunskapsnivå. För de lågpresterande eleverna kan det vara stigmatiserande och påverka självkänsla och motivation. I segregerade grupper påverkas elevernas resultat även av kamrateffekter och lärarnas förväntningar. Samma mekanismer som verkar segregerande på skolnivå framträder alltså här på gruppnivå.

Min kommentar: 

Eftersom dagens skola inte ger bättre resultat än den gör, får man nog se det som ett starkt argument mot särskild undervisningsgrupp. För många elever är särskild undervisningsgrupp en mer stigmatiserade än effektiv undervisningsform. Istället verkar det som att elever i integrerad undervisning "drar upp" varandra.

Det finns förstås inget antingen eller. För vissa elever med vissa specifika problem är det säkert lugnare och effektivare att få gå i en särskild undervisningsgrupp. Och i de fall den ordinarie klassen är stor och stökig är det säkert bra för de flesta elever att få tillgång till en mindre grupp. Men problemet ligger ju då på klasstorleken och organisationen i det ordinarie klassrummet snarare än att särskild undervisningsgrupp skulle vara speciellt bra.

Individualisering - en förändrad lärarroll

Under 1990-talet infördes nya läroplaner och kursplaner utan direkta anvisningar om innehåll och metoder i undervisningen. Tanken var att lärarna skulle få mer utrymme att forma undervisningen efter elevernas olika förutsättningar och behov. Men resultatet har snarast blivit ökad individualisering i form av mer arbete på egen hand och mindre lärarledd undervisning i helklass. Individualisering i den bemärkelsen påverkar elevernas resultat negativt och gör också att stödet hemifrån blivit allt viktigare.

Min kommentar:

Jo, det är ju lite tragiskt att det är föräldrarna som ska vara garanter för att elever lär sig det dom ska.

En likvärdig skola?

Effekten av de förändringar som rapporten belyser är att skolan blivit allt mindre likvärdig. Stöd från hemmet har fått större betydelse för elevernas möjligheter att nå bra resultat eftersom skolan blivit sämre på att kompensera för elevers sociala bakgrund och olika förutsättningar.

Min kommentar:

Jag saknar vissa teman i denna rapport (eller också står de i texten och inte i sammanfattningen). 

• Exempelvis saknar jag en analys av effekterna av de målrelaterade betygen och hur de leder till taktikval hos gymnasieelever och dessutom till en "drift" av betygen (att det blir lättare att få höga betyg efter ett par år). 
• Jag saknar också en diskussion kring att det kanske var en olycklig "teoretisering" av  gymnasiet att göra alla utbildningar studieförberedande. Alla 16-åringar är inte sugna på teoretiska studier. (Notera att jag däremot tror på vuxenstudier som en möjlighet att skaffa sig kompetens för den utbildning eller det yrke man önskar sig. I mitt yrke möter jag ofta "praktiker" som i mogen ålder gärna och framgångsrikt tar sig an teoretiska studier).
  

Cochrane och Campbell

Eftersom jag är mycket positiv till evidensbaserade metoder i olika sammanhang så vill jag bara ge länkarna till två stora forskarsamarbeten 

Cochrane collaboration, som funnits drygt 15 år och som är inriktat på vård och medicin främst (i vid mening)

Campbell collaboration, som är en yngre lillasyster och som inriktar sig på "crime and justice", "social welfare" och på "education".

Jag kommer säkert att återkomma till deras reviewer.

EVIPnet

Söker lite info i olika frågor och då råkade jag på följande portal som jag tycker ser lovande ut.

EVIPnet

Det är en portal om evidensbaserad vård speciellt för låg och medelinkomstländer.

Släktforskning ... öh

Bilden är från byn Slättberget.

De som känner mig vet att jag tycker det är kul med släktforskning. Jag har faktiskt hållit på med släktforskning då och då sen tonåren när jag började intervjua mina gamla farföräldrar och mostrar. 

Vad är det då egentligen som ÄR kul med släktforskning. 

I min släkt har jag egentligen inte hittat en enda person i äldre tider som varit berömd utanför sina hemtrakter. Och hemtrakterna håller sig i huvudsakligen områdena kring Tornedalen, Råne älvdal, Gällivare och uppe kring Jukkasjärvi. Precis som Mikael Niemi beskriver i Populärmusik från Vittula 

” Med tiden förstod vi att vår hembygd egentligen inte tillhörde Sverige. Vi hade liksom kommit med av en tillfällighet. Ett nordligt bihang, några ödsliga myrmarker där det råkade bo människor som bara delvis förmådde vara svenskar. Vi var annorlunda, en aning underlägsna, en aning outbildade, en aning fattiga i anden. (s. 49)”

och ...

” Det var en uppväxt av brist. Inte en materiell sådan, där hade vi så vi klarade oss, utan en identitetsmässig. Vi var inga. Våra föräldrar var inga. Våra förfäder hade betytt noll och intet för den svenska historien. Våra efternamn kunde inte stavas, än mindre uttalas av det fåtal lärarvikarier som sökte sig upp från det riktiga Sverige. Ingen av oss tordes skriva till ”Upp till tretton” eftersom Ulf Elving skulle tro att vi var finnar. Våra hembyar var för små för att synas på kartorna. Vi kunde knappt ens försörja oss själva utan levde på bidrag. 

Vi såg familjebruken dö och ängarna bli överväxta av sly, vi så g den sista timmerflottningen på Torneälven och sedan aldrig mer, vi såg fyrtio starka skogsarbetare ersättas av en enda dieselosande skotare, vi såg våra fäder hänga handskarna på spiken och resa sin väg, försvinna på långa veckopendlingar till Kirunagruvan. Vi hade det sämsta resultat på Standardproven i hela riket. Vi hade inget bordskick. Vi hade mössan på oss inomhus. Vi plockade aldrig svamp, undvek grönsaker och hade aldrig kräftskivor. Vi kunde inte konversera, inte deklamera, inte slå in presenter eller hålla tal. Vi gick med tårna utåt. Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. 
Vi var ingenting.

Ja, där är jag ifrån. Mitt folk.

Men ändå fanns de ju där. De kom någonstans ifrån, de levde, överlevde, älskade, hatade, berättade historier och just FANNS någonstans på ett underligt sätt vid sidan av de svenska historieböckerna.

Vilka var de då? Eller är de då?

Det var så mycket jag inte fattade när jag var yngre, hur man kunde komma på idén att bosätta sig och ha en affär på en ås miltals från andra människor, som min mormors far som 1890 folkräknades med adressen Slättberget. Hur kunde det komma sig? Och var kom dom ifrån?

Något som fascinerar mig är att mina övriga släktforskande släktingar och jag har kunnat hitta trådarna tillbaka ner till 1400-talet ibland för våra förfäder. Jag har tittat på andra släkter på min mans sida och det finns vad jag kan se inte samma fascination för hur det var och var man kom ifrån bland sydliga människor. 

Kanske är det just gåtan med vår historia, att den liksom inte finns i historieböckerna, som gör just människor med rötterna i Norrbotten till så inbitna släktforskare.

Rädda Barnen

I dessa tider så är det ju inte lätt att veta hur man ska vända sig för att det man gör inte ska leda till mer elände i världen. Sen mina barn var små har jag i alla fall valt att stödja Rädda Barnen som "fadder", vilket inte innebär att det är något särskilt barn som gynnats, utan att det varit ett stöd till verksamhet för barn i allmänhet.

Under dessa 27 år har Rädda Barnen aldrig gjort någon riktigt tokig prioritering som jag kan tycka. Jag vill bara uppmuntra andra att gå in som fadder, det är en liten kostnad varje månad, men det tickar på till många tusen under några år.

Rädda Barnen

Afghanistan

Regeringen har fått för sig att det vore bra att skicka mer trupper till Afghanistan. Jag tvivlar. Av allt att döma har Kharzai ägnat sig åt valfusk och det verkar som hans inflytande sträcker sig till Kabul.

Nej, jag älskar inte opieodlande talibaner som fegt och vansinningt tvingar kvinnor att gå i burkha och förstör flickskolor, men jag tror inte heller att Afghanerna trivs med att vara ockuperade av Natoledda styrkor, vilket leder till mycket död och elände för dem. Det är dags att lite stegvis lämna landet med militära styrkor. Låt afghanerna ta ansvar för sin egen framtid. Stöd dem humanitärt istället.

Svenska Afghanistankommittén har räknat ut att EU satsar 5 kronor på militära insatser för varje krona man satsar på civilt bistånd. Jag håller med om att det är en tokig prioritering.

Min andra blogg

Detta är min andra blogg

Min första blogg är till för mina studenter och innehåller en mängd tips när det gäller att skriva uppsats. 

www.uppsatshandledaren.blogspot.com

Välkommen

En liten blogg skapad för att tycka om ditt och datt som jag råkar på i livet. Kanske släpper jag in andra begrundare och plitare som jag gillar. Själv är jag nybliven miljöpartist "gräsrot" och det jag tycker kanske inte stämmer med någon officiell politik utan är mer mina egna funderingar och åsikter.

- Eva