fredag 20 november 2009

Den svenska skolan, bättre än den utmålas! En diskussion kring PISA 2006.

I debatten om skolan beskrivs den svenska skolan ofta som att svenska elever har dålig disciplin, att pojkar missgynnas på grund av genuspedagogik och därför presterar sämre, att svenska elever tappar i internationella jämförelser och att svenska elever har dåliga förkunskaper när de kommer till högskolan.

Alla dessa problem med skolan måste man reda ut, både samtidigt och var för sig och jag börjar därför i denna uppsats med att göra ett förslag till analys av resultaten från den internationella jämförelsen PISA 2006, där man jämför 15-åringars prestationer i bland annat ”läsning”, ”naturvetenskap” och ”matematik”.

Vad ligger bakom påståendet att svenska elever ”har försämrats” i internationella jämförelser. Sverige ligger redan bland de ”bättre” länderna i OECD:s ranking och det är därmed lite svårt att påstå att Sveriges skolsystem skulle vara avsevärt sämre än andra. Men orsaken till eventuellt ”försämrade” resultat är värda att försöka följa upp.

För att få en liten djupare förståelse för hur det ser ut på denna punkt kan man börja med att titta på PISA 2006 jämförelsen över OECD-länderna. Det land som brukar ligga i topp är Finland och finlands skolsystem uppfattas av många som överlägset det svenska. Det finns förstås många skillnader mellan Sverige och Finland, exempelvis är Sverige ett av de länder i Europa som har störst invandring och Finland ett av de länder som har minst invandring.

Enligt Kenneth Hyltenstam, professor på centrum för tvåspråkighetsforskning, kan det ta upp till 8 år till dess att ett nyanlänt barn är på åldersadekvat nivå när det gäller det språk som används i skolan, så vi har anledning att förvänta oss att Sverige ligger lite efter Finland på grund av detta.

En annan orsak till Finlands framgångar skulle ”det finska språket” kunna vara. Det finska skriftspråket är i stort sett ljudenligt, och det betyder att det är lättare för en elev att lära sig läsa och skriva finska än exempelvis svenska eller engelska. En god förmåga i läsning och skrivning är en förutsättning för framgångsrika studier i många andra ämnen. I PISA studien finns en intressant delanalys när det gäller finska elever som skulle kunna belysa om det var på detta sätt, nämligen att de finska eleverna redovisas också uppdelade på svensk-språkiga finska elever, och finsk-språkiga finska elever. (Då de flesta "svensk-talande finska" elever med all säkerhet bor i de svensktalande delarna av Finland så utgör dessa elever alltså elever som utsätts för finsk pedagogik men som talar svenska. Svensktalande elever från finskspråkiga Finland borde ha en likartad situation som invandrarelever i Sverige när det gäller språket.) Resultatet från PISA 2006 när det gäller läsning redovisas i Figur 1. (Figuren är sammanställd utifrån tabellerna som finns som excelark på websidan http://www.oecd.org/document/2/0,3343,en_32252351_32236191_39718850_1_1_1_1,00.html )

Figur 1, visar att finskspråkiga finska elever presterar bäst när det gäller läsning och att fördelningen i resultat för svenska elever och svensktalande finska elever är mycket likartad, förutom att det finns fler svenska elever med svaga resultat. Detta tyder på att det finns en tydlig språkeffekt som påverkar de finska och svenska totalresultaten där det faktum att elever läser just finska underlättar.

En ytterligare fördjupning av analysen går det att göra när det gäller svenska och finska elevers prestationer på PISA 2006 när det gäller naturvetenskap.  För att tillgodogöra sig naturvetenskap på högstadiet är det viktigt med en god förmåga i läsning, varför man skulle kunna förvänta sig samma typ av mönster i prestationer som redovisades för läsning emellan svenska och finska. I PISA 2006 redovisas resultaten just för prestationerna i naturvetenskap uppdelat på infödda svenska elever, andra generationens invandrare och första generationens invandrare. Detta gör det möjligt att jämföra svensktalande svenska elever med svensk-talande finländska elever och finsk-talande finska elever. Denna analys redovisas i Figur 2.

Som vi kan se i Figur 2 så ligger svensk-talande svenska elever och svensk-talande finska elever mycket nära varandra i prestationer. Om det endast var fråga om ”skoleffekter” så borde skillnaden ha varit större, nu är det med all sannolikhet också fråga om en språkeffekt.

Språkeffekten i resultaten kan man studera ytterligare om vi lägger in resultaten för första- och andragenerationens invandrare i figuren. (Se Figur 3). I Figur 3 ser vi tydligt hur resultaten i naturvetenskap ligger lågt för elever med invandrarbakgrund och hur resultaten kraftigt förbättras mellan första- och andragenerationens invandrare. Detta tyder (inte oväntat) på att när eleverna får förbättrade språkkunskaper så närmar sig deras resultat, resultatet för de infödda eleverna.

Den sista jämförelsen som skulle kunna peka på att finska skolan i vissa avseenden har en mer framgångsrik pedagogik gäller resultaten i matematik. I motsats till de tidigare analyserna kan man i Figur 4 se att skillnaden i prestationer mellan svensk-talande finska elever och finsk-talande finska elever är mycket mindre i just matematik. Svenska elever ligger däremot lite efter. Detta talar för att den finska pedagogiken när det gäller matematik skulle vara värd att studera närmare för svenska pedagoger.

För mig tyder denna analys av 15-åringarnas resultat på är att en stor del av förklaringen till svenska elevers resultat både när det gäller läsning och naturvetenskap har att göra med språkliga faktorer. För att göra något åt detta vore det dels är bra att försöka stimulera svenska elevers kunskaper i svenska, men framförallt att arbeta ytterligare med språkförmågan både hos första- och andragenerationens invandrarelever. När det gäller matematik finns det anledning att snegla på den finska matematikpedagogiken, för att utveckla vår svenska pedagogik.

1 kommentar:

  1. jätteintressant analys! Jag har alltid undrat över skillnaderna mellan Sverige och Finland.

    SvaraRadera